Under ett ögonblick av extas ...

Under ett ögonblick av extas skickas en sädescell in i kvinnans vagina till en väntande äggcell. Cellerna förenas, smälter ihop och en befruktning äger rum. Efter några dagar skapas ett embryo. Embryot växer till i kvinnans livmoder och efter 40 veckor förlöses det i form av en bebis.
     Hela denna process, denna uppkomst ur ingenting av (det som kallas) kropp, parallellt med (det som kallas) universum, är helt och hållet oförklarlig, oförståelig, onåbar för intellektet. Naturlig och onaturlig på samma gång. Dunkel, gåtfull, ofattbar ... men ändå så självklar.
     Ur ingenting kom allting. Från en evig absolut tillvaro kom tillfällighetens förtäckta föränderlighet. Skapelseförloppet sprunget ur ingenting är sällan begrundat. Än mer sällan förstått.
     Exceptionellt ovanligt är: Insikt bortom materiens ramar vilket leder till levd mystik där tankar insetts vara inget annat än fantasier: mekaniska drev som hakar i varandra, föder varandra och ger sig själva mening.
     Om vi stannar upp för ett ögonblick och slutar vara så intresserade i våra tankars berättelser, bedömningar etc., och förblir tysta inombords, kan en dörr öppnas till en annan ljuskälla än den som tillhör vårt intellekt. En dörr som alltför länge varit tillsluten.
     Vårt intresse för världsligheter, som är illusioner, döljer verkligheten som är hos oss nu. Vi är själva denna verklighet men den döljs genom materiens tillfälliga (men antagna som absoluta) former. Vi kan bereda väg för det naturliga om vi slutar intressera oss för det i längden så betydelselösa, som i slutänden ändå bara är stoft: om vi slutar klä oss och världen i ord och form.
     Låt oss anamma de verkligt skarpsinniga frågeställningarna: Vad var jag innan denna manifestationen kom till mig från ingenstans? Varifrån kommer jag? Vem är jag? Svaret till dessa frågor kan öppna upp för Verkligheten, Klarheten, Evigheten.
     I insiktens ljus kan vi ägna oss åt det världsliga igen men vi får svårt att ta det dödsallvarligt. Först då lever vi på riktigt.


 

Populära inlägg i den här bloggen

Våra liv är förverkligandet ...

Bild
 Våra liv är förverkligandet av drömmarna våra hjärnor producerar. Samma drömliv som dröms i vår drömsömn under natten dröms även på dagen då vi är "vakna". Under båda tillstånden drömmer vi att det är den verkliga världen vi ser och som vi agerar inom.      Vi går in i rollerna vi drömmer under vår sömn på natten, vi gör detsamma på dagen fast då i våra dagdrömmar. Det är samma sinne som drömmer men till synes olika världar. Under båda tillstånden spelas det upp scener som drömmaren uppgår i. Där antas karaktären "jag som en kropp i en värld" som sedan drillas efter omständigheternas förlopp.      Eftersom vi (imaginärt) gått bort från vår enhet med skapelsen är vi ständigt på jakt efter den eviga tillfredsställelse och beständiga glädje denna enhet innebar och som vi vagt anar att vi förlorat. Men enhetens nektar kommer alltid att undslippa oss i dessa drömvärldar eftersom drömvärldarna är splittring: Enheten har kluvits (igen ...
Läs mer

För en som lever sitt verkliga jag ...

Bild
  För en som lever sitt verkliga jag har sökandet efter självbekräftelse upphört. Denna typ av bekräftelse pågår ständigt i alla människor men är så vanlig att hon inte är medveten om det; den har blivit en central del av hennes hela tankeverksamhet.        Att söka bekräftelse från källor utanför henne själv visar på att hon tappat kontakten med sitt verkliga jag som inte behöver någon som helst bekräftelse.
Läs mer

De flesta ser bara sina sinnesprogram ...

Bild
De flesta ser bara sina sinnesprogram. Vart än sinnena landar startar ett nytt program som styr och skapar deras värld och leder dem in i dunkel misär. Denna sinnevärld är den enda de känner till, de är omedvetna om dens ombytlighet och instabilitet.      Den vise har inte blicken i huvudsak surrad till sinnena utan även i det som möjliggör programmen ... det finns ett substrat -- jag-som-jag-och-enbart-som-jag -- som den vise har upptäckt. Detta substrat, detta ur-underlag är oföränderligt och evigt och innehar en gränslös lycka som är vår natur; det är lyckan allt liv söker i jakten på tillfredsställelse i livet. Men att söka lyckan därute (i tankarna) är meningslöst när den är härinne (i jag-som-jag).       Program uppstår även för den vise men inte i lika hög omfattning. I och med att han känner deras overklighet förlorar han sig inte i dem när de visar sig. Han är en fri människa, andra är bundna till sina tankar. Livskvali...
Läs mer