De flesta ser bara sina sinnesprogram ...

De flesta ser bara sina sinnesprogram. Vart än sinnena landar startar ett nytt program som styr och skapar deras värld och leder dem in i dunkel misär. Denna sinnevärld är den enda de känner till, de är omedvetna om dens ombytlighet och instabilitet.
     Den vise har inte blicken i huvudsak surrad till sinnena utan även i det som möjliggör programmen ... det finns ett substrat -- jag-som-jag-och-enbart-som-jag -- som den vise har upptäckt. Detta substrat, detta ur-underlag är oföränderligt och evigt och innehar en gränslös lycka som är vår natur; det är lyckan allt liv söker i jakten på tillfredsställelse i livet. Men att söka lyckan därute (i tankarna) är meningslöst när den är härinne (i jag-som-jag). 
     Program uppstår även för den vise men inte i lika hög omfattning. I och med att han känner deras overklighet förlorar han sig inte i dem när de visar sig. Han är en fri människa, andra är bundna till sina tankar. Livskvaliteten för de båda skiljer sig stort.