Kunskap är ett bedrägligt ord ...
Kunskap är ett bedrägligt ord. Eftersom det inte finns någon kunskap.
Vad kunskap egentligen är, är lärande från andra människors påfund.
Kunskaper är således enbart fantasier.
I den mån som kunskap är
synonymt med inbillningskraft finns det i den fenomenologiska
sinnevärlden ingen (absolut) kunskap överhuvudtaget eftersom den världen
är i ständig förändring: alla händelser har eoner av händelser som
underliggande orsak för sin tillkomst.
När ord genomskådas som
just ord tynar de bort och skapar ett slags tomhet, en sorts tystnad i
vårt inre. Och i detta tomrum som tidigare var fyllt av ord, koncept,
men som tömts av insikten om ordens missvisande egenskaper kan vi
istället loda verklighetens djup och betänka: Vad är det i oss som
aldrig har förändrats?
Här anländer vi, och förblir, och vänder
samtidigt ryggen åt tankarnas världar och upplever då någonting som är
verkligare än sinnets fantasier, någonting som redan finns här och som
vill leva genom oss.
Att leva sitt liv utan att slava under
(eller inom) sina fantasier är att leva i en helt annan värld än den de
flesta lever sina liv i. Det är en värld av enhet där vi istället för
att splittra världen med namngivning av de föränderliga formerna, enar
den med vår "tomma blick". Det är att se och leva verkligt, i ett slags
medvetandefält vari hela den fysiska verkligheten är sammanbunden och
verkar på ett underbart sätt.
