Hos den vanliga människan ...
Hos den vanliga människan ligger "jag-som-någon-särskild"
till grund för allt hon gör och tänker. Hos den vise är det jaget
frånvarande. Den vise förblir som "jag-ensam", en icke-person,
jag-som-jag och ingen särskild eftersom hon vet att tankar är sagor för
världslivet.
Denna skillnad i den löpande förnimmelseprocessen går att urskilja men
är mycket subtil. Den vanliga människan kan inte se skillnaden. Hon
kommunicerar i det för sinnena grova urskiljningsbara, i idéskapandet;
den vanliga människan lever i ett moln av idéer av ånger och lustar och
förväntan. Allt det döljer det subtila kännetecknandet -- friheten från
"jag" i allt som är -- som är de visas hemlighet.
Fri från "jag" är det en annan kraft som styr kroppen och således alla
människokroppar. Det är samma kraft som får trädens kronor att svaja,
fåglarna att sjunga, havet att slunga sina vågor mot stranden,
solsystemen att rotera sina klot, de svarta hålen att sluka allt.
Kraften som styr universumen styr också den vise, men även den ovise.
Skillnaden är att den vise vet att det är vad som sker medan den ovise
är ovetande om detta faktum.
