Den så ofta uppkomna frustrationen ...

Den så ofta uppkomna frustrationen hos sökaren över att ovälkomna tankar uppstår är lika mycket tankar som tankarna som frustrerar: frustrationen och det som frustrerar är av samma substans. Även den frustrerade är en tanke.
     Någon blir arg över någonting, subjektet som är arg över någonting objektivt är inte på något sätt olik detta objektiva någonting. De är båda av tankens natur. Syftet med denna subjekt-objekt-process är att upprätthålla tankeverksamheten så att inte den fruktansvärda tomheten får fäste. Vems syfte? Tankeverksamhetens; sinnet som det förespeglade enda verkliga har snurrat i miljoner år och vill fortsätta göra det. Vi behöver bromsa dess hjulverk för att se att det finns någonting finare mer aktningsvärt än tankarnas virrvarr.
     Så inte bara frustrationen men också den frustrerade förvirrade sökaren är tankar lika mycket som övriga tankar, men det är tankar som inbillas vara subjektiva gentemot övriga förmodade objektiva tankar. Vidare bygger dessa tankar subjektet till en inbillad solid entitet som anser sig vara skaparen till alla andra tankar hjärnan producerar. Men, allt detta är ett spel som tankarna, vårt förstånd (eller oförstånd om man så vill) spelar med sig själv. Subjektet "jag-som-skaparen" är i sanning ett missförstånd, tidernas i särklass största bluff!
     Det är omöjligt att hindra tankar från att komma. Den skapelse som kallas "hjärna" har som uppgift att alstra de skapelser som kallas "tankar". Och tankar har alltid med drömmen som kallas "livet" att göra. Tankar är således verktyg för världen.
     Vi kan inte förmå oss stanna utan tankar, men vi kan se (eftersom vi är alienerade från dem) –- om vi är vaksamt alerta –- när vi fångas av dem, när vi går in i dem och lever (i) dem. Vi behöver inte leva (i) tankarna. Vi kan se dem komma och passera och veta att de utgör manifestationens drömliv och att de inte är verkliga.
     När vi känner tankarnas overklighet, som vi erhållit genom ett oavbrutet och skoningslöst intresse i att finna ut "vad är sanning?", är vi inte längre (in)fängslade i dem. Mirakulöst erhåller vi vetskapen hur det faktiska förhållandet är. Det är omöjligt att med ord delge hur det sker, än mindre kommunicera den obeskrivliga känslan att få visshet om tidernas största hemlighet!
     Det är inte tankarna som är problemet för de andliga sökarna. Det är inbillningen om tankarnas verklighet som är problemet.