De visa ser på omvärlden ...
De visa ser på omvärlden utan att förlora sig i den, eftersom de vet att
världen i grunden är innehållslös. Det skenbara innehållet utgörs av
inget annat än ord; orden ger världen ett fiktivt innehåll. Likväl kan
de visa i sina liv fortfarande använda ord men de gör det i vetskap att
orden är subjektiva inbillningar och att inget egentligen kan eller
behöver benämnas. Det är bara i relation till drömlivet som ord behövs: i
levnadssättet som ett "jag" i ett samhälle ihop med andra "jag".
De visa vet att koncept kan skapa oändligt invecklade strukturer och
att förbli tom är att förbli evig. Därför tomheten, om vi välkomnar den
och inte flyr från den in i aktiviteter, kommer att uppenbara evigheten
för oss. Varför? För att vi ger den utrymme att visa sig. Det går inte
att förklara hur det sker.
Evigheten har blottlagts för de visa,
därför kan de inte längre identifiera sig med / som materia. Under sin
tid på jorden förkroppsligar de evig ande, bortom ord och form och är
helt och hållet bekymmersfria om när de är ämnade att utträda ur dessa
sinnenas världar.
