Där på en bänk
Har en gammal solstråle just somnat in
Vinden smeker hans kind
Som ingen har rört vid
På länge
Länge
Gamla älskade barn
Vad drömde din mamma om när du blev till
Gamla älskade barn
Gamla älskade barn
Vilken dag upphör ett barn med att vara barn
Vilken dag slutar barnens vän att vara vän
Vilken dag mister en människa barnets rätt
Till trygghet och tröst och förlåt
Vilken dag
Betraktas man plötsligt som vuxen och stor och får själv
Ta hand om sin gråt
Där på en bänk
Har en försupen solstråle just somnat in
Vinden smeker hans kind
Som ingen har rört vid
På länge
Länge
Gamla älskade barn
Vad drömde din mamma om när du blev till
Gamla älskade barn
Gamla älskade barn
Vilken dag upphör ett barn att vara barn
Vilken dag slutar barnens vän att vara vän
Vilken dag mister en människa barnets rätt
Till trygghet och tröst
Och till förlåt
Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen
Och stor
Och får själv ta hand om sin gråt
Gamla älskade barn
Vad drömde din mamma om när du blev till
Gamla älskade barn
Gamla älskade barn
Våra liv är förverkligandet ...
Våra liv är förverkligandet av drömmarna våra hjärnor producerar. Samma drömliv som dröms i vår drömsömn under natten dröms även på dagen då vi är "vakna". Under båda tillstånden drömmer vi att det är den verkliga världen vi ser och som vi agerar inom. Vi går in i rollerna vi drömmer under vår sömn på natten, vi gör detsamma på dagen fast då i våra dagdrömmar. Det är samma sinne som drömmer men till synes olika världar. Under båda tillstånden spelas det upp scener som drömmaren uppgår i. Där antas karaktären "jag som en kropp i en värld" som sedan drillas efter omständigheternas förlopp. Eftersom vi (imaginärt) gått bort från vår enhet med skapelsen är vi ständigt på jakt efter den eviga tillfredsställelse och beständiga glädje denna enhet innebar och som vi vagt anar att vi förlorat. Men enhetens nektar kommer alltid att undslippa oss i dessa drömvärldar eftersom drömvärldarna är splittring: Enheten har kluvits (igen ...
